Ångeststörningar har blivit den vanligaste orsaken till längre sjukfrånvaro i den offentliga sektorn

Varje år är cirka 95 000 arbetstagare i den offentliga sektorn sjukskrivna från arbetet i minst 10 dagar. Psykiska störningar har gått förbi muskuloskeletala sjukdomar som den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro. Särskilt sjukfrånvaro på grund av ångeststörningar har ökat kraftigt redan under en längre tid.

Depression har bland psykiska störningar länge varit den vanligaste enskilda diagnosen för sjukfrånvaro med ersättning från FPA i den offentliga sektorn. Ångeststörningar har dock under de senaste tio åren blivit den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro på minst 10 dagar.

I synnerhet unga arbetstagare och personer som arbetar inom social- och hälsovården samt småbarnspedagogik lider av ångeststörningar. Uppgifterna framgår av Kevas undersökning som granskade sjukfrånvaro som FPA hade ersatt och som varade i minst 10 dagar hos försäkrade i kommunsektorn och hos staten 2013–2022.

Förekomsten av ångeststörningar (andelen personer med minst 10 sjukdagar av de arbetspensionsförsäkrade) började redan långt före coronapandemin, i början av den tioåriga granskningsperioden, och den har nästan fyrdubblats under denna period. Ångeststörning stod för cirka 2,2 procent av alla primära diagnoser för sjukskrivning 2013 och redan för 7,6 procent 2022.

Ökningen har varit kraftig hos alla, men särskilt i de yngsta åldersgrupperna: Förekomsten av ångeststörningar hos personer under 30 år har ökat mer än femfaldigt och var redan över två procent 2022.

Då var ångeststörning vanligast bland socialsektorhandledare och närvårdare, socialarbetare, personliga assistenter, lärare i småbarnspedagogik och hälsovårdare. Störningen var mest sällsynt bland räddningspersoner, officerare och underofficerare, läkare, fastighetsskötare och köksarbetare.

Svåra stressreaktioner och sömnstörningar har också blivit vanligare i alla åldersgrupper. Även denna utveckling har redan börjat före coronapandemin och ökat ytterligare under pandemin.

Svåra stressreaktioner förekommer mest hos medelålders personer, medan sömnstörningar är ungefär lika vanliga i alla åldersgrupper.

– Ökningen av ångeststörningar har varit synlig i FPA:s statistiska undersökningar, men nu fick vi för första gången en bild av sjukfrånvaro med ersättning från FPA hos arbetstagarna i den offentliga sektorn och kunde studera närmare utvecklingen av de vanligaste diagnoserna på ålders- och yrkesgruppsnivå, säger statistikanalytiker Petra Sohlman.

– Ökningen av ångeststörningar, svåra stressreaktioner och sömnstörningar är definitivt en fråga som behöver uppmärksammas inte bara med perspektiv på forskning om arbetsoförmåga utan också ur läkarnas och arbetsgivarnas synvinkel. Trenden har varit långvarig och den har börjat redan långt före coronapandemin. Pandemins inverkan på annan sjukfrånvaro har ännu inte undersökts, och orsakssambanden är nödvändigtvis inte uppenbara, fortsätter Sohlman.

Chefsöverläkare Tuula Metsä konstaterar att det för närvarande verkar vara ett större problem att ångeststörningar överdiagnostiseras än att de inte skulle identifieras.

- Stigmat relaterat till psykiska problem har minskat, och människor söker vård lättare än förr. Negativa känslor som är en del av det normala livet diagnostiseras alltför lätt som störningar. Den betydligt ökade användningen av smarta enheter och sociala medier som började redan före coronapandemin verkar vara en betydande underliggande faktor i ökningen av ångestsymtom. Interaktion ansikte mot ansikte minskar hela tiden och det stora fokuset på utseende och jakten på likes i sociala medier utmanar självkänslan, säger Tuula Metsä.

Ångeststörning leder sällan till invalidpension

Trots den kraftiga ökningen av förekomsten av sjukdomar har ångeststörningarna, sömnstörningarna och stressreaktionerna inte lett till invalidpensionering i samma utsträckning.

Pensionsfrekvensen till följd av ångeststörning har visserligen ökat under de senaste tio åren, men i fråga om invalidpensioner är ångeststörning oftast förknippad med depression eller någon annan psykisk störning.

En granskning av de vanligaste diagnoserna tyder på att återkommande depression och bipolär sjukdom oftast leder till invalidpensionering bland de personer som har fått sjukdagpenning på grund av psykisk ohälsa och ersättning från FPA. Ångeststörning eller stressreaktioner har mer sällan varit den primära diagnosen strax före invalidpensionering.

– Procenten för avslag på invalidpension på grund av psykisk ohälsa ökar markant. Den största enskilda orsaken till avslag är att sjukdomsorsaken inte uppfylls, alltså att den psykiska störningen inte anses vara tillräckligt allvarlig ur försäkringsmedicinsk synvinkel. I bakgrunden finns ofta också bristfälliga behandlings- och rehabiliteringsförsök, säger Tuula Metsä.

Psykiska störningar har passerat muskuloskeletala sjukdomar i sjukfrånvaro

Muskuloskeletala sjukdomar har traditionellt varit den vanligaste orsaken till såväl arbetsoförmåga som längre sjukfrånvaro i den offentliga sektorn. Under de senaste åren har dock psykiska störningar gått förbi muskuloskeletala sjukdomar både när det gäller antalet insjuknade personer och sjukdagar som ersatts. Detta har påverkats av både en tydlig minskning av förekomsten av muskuloskeletala sjukdomar och en ökning av förekomsten av psykiska störningar.

År 2022 hade cirka 95 000 anställda i den offentliga sektorn sjukfrånvaroperioder på minst 10 dagar, vilket är cirka 16 % av de försäkrade hos Keva. Av de försäkrade hade 5,4 % (33 000 arbetstagare) frånvaro på minst 10 dagar på grund av psykisk ohälsa, medan siffran var 4,6 % (28 000 arbetstagare) för frånvaro på grund av muskuloskeletala sjukdomar. Då ersattes nästan fyra miljoner sjukdagar, och kostnaderna för dem var nästan 250 miljoner euro.

När det gäller antalet sjukdagar är sjukfrånvaro på grund av depression fortfarande högst, eftersom dessa perioder är längre än sjukfrånvaroperioder på grund av andra psykiska orsaker. Den genomsnittliga längden på sjukfrånvaro som beviljats på grund av ångestdiagnos var 39 dagar, medan den på grund av depression och återkommande depression var 49 respektive 58 dagar.

Muskuloskeletala sjukdomar har minskat betydligt i fråga om frånvaro som FPA ersatt. Till exempel har förekomsten av ryggsmärta minskat med en tredjedel på tio år, och förekomsten av sjukdomar i mjuka vävnader i axlarna har halverats.

Längre frånvaro på grund av psykisk ohälsa är vanligast inom social- och hälsovården och småbarnspedagogiken

Förekomsten av sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa och muskuloskeletala sjukdomar på minst 10 dagar varierar kraftigt per yrkesgrupp. Skillnaderna mellan yrkesgrupperna kvarstår också vid en granskning efter åldersgrupp. Muskuloskeletala sjukdomar är mer koncentrerade till vissa yrkes- och åldersgrupper, medan psykiska störningar är mer jämnt fördelade.

Frånvaro på grund av psykisk ohälsa är vanligast bland närvårdare, socialhandledare och socialarbetare, sjukskötare och lärare i småbarnspedagogik.

Psykiska störningar har blivit vanligare i alla yrkesgrupper i den offentliga sektorn. Under de senaste 10 åren har ökningen varit störst bland specialister inom administration och näringar samt revisorer och redovisningsexperter hos vilka de under granskningsperioden har varit mindre vanliga än i genomsnitt.

Sjukskrivningar på grund av muskuloskeletala sjukdomar på minst 10 dagar är vanligast bland städare, sjukhus- och anstaltsbiträden, köksbiträden och närvårdare. Förekomsten av dem har minskat i alla yrkesgrupper. Under de senaste 10 åren har de minskat mest bland officerare och underofficerare, psykologer och läkare.

Rapport (på finska)

Ytterligare information:

Petra Sohlman, statistikanalytiker, tfn 041 547 1745, petra.sohlman(snabel-a)keva.fi

Tuula Metsä, chefsöverläkare, tfn 020 614 2237, tuula.metsa(snabel-a)keva.fi