Kevas pilotförsök stärkte uppfattningen om att det är svårt att återgå till arbetet efter en lång period med rehabiliteringsstöd på grund av depression och att fokus för stödet för arbetsförmågan bör flyttas till arbetsmiljöledning redan i ett tidigare skede. Pilotförsöket visade att cheferna behöver information om konsekvenserna av depression för arbetslivet och tid för att stödja arbetsförmågan i det dagliga arbetet.
Kevas pilotförsök med arbetsprövning hade som mål att stärka kontakten till arbetslivet för de personer som fått ett beslut om rehabiliteringsstöd på grund av depression. Deprimerade personers deltagande i arbetet stöddes hos den egna arbetsgivaren utan något direkt krav på sysselsättning eller arbetstid. Syftet med pilotförsöket var att påskynda återgången till arbetet och minska risken för bestående invalidpension genom att upprätthålla kontakten till arbetsplatsen och stärka rehabiliteringsklientens känsla av delaktighet.
Redan i början av försöket konstaterades flera faktorer som försvårade deltagandet i arbetsprövningen och dess framgång.
De deprimerade personernas kontakt till arbetslivet är ofta svag och det var till och med ännu svårare än väntat att få personer att delta i pilotförsöket. De flesta personer som lyfter rehabiliteringsstöd på grund av depression hade avslutat sitt anställningsförhållande redan innan perioden med arbetsoförmåga började. Också de personer som hade ett gällande anställningsförhållande behövde tid och ett flertal diskussioner för att nå framgång i arbetsprövningen.
Depression inverkar negativt på uppfattningen av ens egen funktionsförmåga, och under återhämtningen från depression återställs förmågan att hantera information och problemen med arbetsminnet med fördröjning. I praktiken medför detta svårigheter att uträtta ärenden och problem med informationsutbytet.
Arbetsprövningen måste motsvara den deprimerade personens resurser och stödet på arbetsplatsen måste anpassas efter hens behov
Pilotförsöket visade att de särskilda egenskaper som är förknippade med depression bör beaktas bättre i arbetsprövning i samband med yrkesinriktad rehabilitering och att befintligt handlingsutrymme ska utnyttjas mer målmedvetet.
Rehabiliteringsklienterna upplevde att arbetsprövningen inom pilotförsöket inte stödde en förstärkning av resurserna. Också många av de närmaste cheferna upplevde att rehabiliteringsklienten inte var redo att återvända till arbetslivet utan blev överbelastad. Enligt hr-ansvariga borde rehabiliteringen börja redan mycket tidigare. Arbetsprövningsplanen måste också stå i rätt proportion till arbetsprövarens resurser.
I pilotförsöket skiljde sig rehabiliteringsklienternas och chefernas åsikter från varandra, särskilt i fråga om introduktion. I arbetsprövning måste introduktionen skötas på den deprimerade personens villkor. De närmaste cheferna är nödvändigtvis inte medvetna om särdragen i anslutning till depression och deras inverkan på funktionsförmågan.
Enligt pilotförsöket kan det vara bra att pruta på direkta sysselsättningskrav för personer som återhämtar sig från depression. Enligt nuvarande praxis måste man ta reda på möjligheterna att fortsätta i det ifrågavarande arbetet redan före arbetsprövningen, och arbetsprövningar beviljas sällan för sådana uppgifter i vilka man inte kan fortsätta.
Under pilotförsöket lyckades de som inledde arbetsprövningen med ett mycket litet antal timmar inte öka sin arbetstid till den arbetstid som krävs för vanlig yrkesinriktad rehabilitering. I vissa situationer är deltidsarbete ett mer realistiskt mål, och det kan vara lämpligt att erbjuda en person som återhämtar sig från depression möjlighet att återvända till arbetet genom flera arbetsprövningar.
Vid återgång till arbetet betonas samarbetet mellan arbetsgivaren, arbetstagaren och företagshälsovården. För att anpassa arbetet och arbetstiden till behoven hos den som ska återvända till arbetet krävs samarbete, och informationsutbytet bör säkerställas.
- Inom ramen för pilotförsöket gjordes bra och rätt saker. Arbetsprövarna gjorde också sitt bästa, men alla åtgärder borde ha gjorts mycket tidigare. Återgång till arbetet kräver inte ett fullständigt behandlingssvar, säger sakkunnigläkare Saija Turtiainen.
Fokus mot arbetsmiljöledning i ett tidigare skede
Förutom etappindelad och evidensbaserad vård vid rätt tidpunkt kräver återgång till arbetet en stark investering i strategisk arbetsmiljöledning samt stöd. I fasen med rehabiliteringsstöd är det redan osannolikt att en deprimerad person återvänder till arbetet, och därför bör fokus ligga på arbetsmiljöledning i ett tidigare skede.
Chefernas roll är viktig. Enligt en tidigare undersökning måste man se till att cheferna har tillräckligt med tid för tidigt ingripande, möjliggörande av flexibelt arbete, satsningar på arbetstagarnas arbetshälsa, ett fungerande företagshälsovårdssamarbete och aktiv uppföljning av arbetstagarnas arbetsförmåga.
– Med perspektiv på yrkesinriktad rehabilitering gav pilotförsöket oss en bättre förståelse om vad vi bör ta hänsyn till när vi planerar arbetsprövningar för deprimerade personer. Den verksamhetsmodell som tillämpades i pilotförsöket kan inte som sådan införas i pensionsanstaltens normala verksamhet och stöd borde redan ges i ett tidigare skede. Pilotförsöket kommer att fortsätta som ett projekt för att utveckla verktyg för att förutse risken för depression och för stödet för återgång till arbetet, säger rehabiliteringschef Sirpa Reijonen.
Rapport (pdf, på finska):
Kuntoutustuelta takaisin tyoelamaan_tutkimusraportti.pdf (636 kb)Ytterligare information:
Saija Turtiainen, sakkunnigläkare, tfn 020 614 2355, saija.turtiainen(snabel-a)keva.fi
Sirpa Reijonen, rehabiliteringschef, tfn 020 614 2617, sirpa.reijonen(snabel-a)keva.fi
Bakgrundsinformation om undersökningen
I publikationen om stöd för deprimerade personers återgång till arbetet genom arbetsprövning sammanställs information om depression, dess konsekvenser för fortsättning i arbetet och på pensionering. I den beskrivs också erfarenheter från Kevas pilotförsök för att stödja deprimerade personers kontakt till arbetslivet genom arbetsprövning.
Mentala störningar och beteendestörningar är i den offentliga sektorn den näst vanligaste orsaken till invalidpension, och bland dessa är depression och återkommande depression den vanligaste enskilda sjukdomsorsaken bakom invalidpension.
Enligt en statistisk analys skiljer sig personer med depression i den offentliga sektorn från personer med andra diagnoser bland dem som har inlett en period med rehabiliteringsstöd, det vill säga invalidpension för viss tid. De är yngre och därtill börjar de lyfta rehabiliteringsstöd på grund av depression oftare i yrken inom förvaltning, planering och forskning, kontors- och kundservicearbete samt i bildnings- och kultursektorn.
Målgruppen för pilotförsöket var personer som arbetar i sju kommunala organisationer och som hade en tydlig medicinsk risk för förlust av arbetsförmågan, men för vilka inledning av normal yrkesinriktad rehabilitering ännu inte ansågs vara aktuell.
För att stödja uppföljningen av pilotförsöket kartlade man erfarenheterna hos de personer som deltog i arbetsprövning genom en enkät. Dessutom deltog Kevas expert i mötena i samband med arbetsprövningen och man fäste uppmärksamhet vid samarbetet mellan olika aktörer, och särskilt vid företagshälsovårdens och arbetsgivarens roll.
Undersökningen genomfördes som en del av Kevas projekt Hållbart arbetsliv. Projektet har beviljats statsbidrag från Finlands program för hållbar tillväxt som finansieras ur EU:s facilitet för återhämtning och resiliens.