Leena Pitkänen hann jobba på bibliotek i Kemi stad i 49 år. Under den tiden såg hon både biblioteksbranschen och staden förändras. Hon tyckte om jobbet på biblioteket. Hon fortsatte att arbeta tills hon fyllde 68 år delvis därför att de sista åren var hon delinvalidpensionerad vilket underlättade arbetsbördan.
Leena kommer precis ihåg när hon började på bibliotek som praktikant i Kemi stad 1.9.1971.
- I själva verket var biblioteksbranschen aldrig min dröm utan min dröm var att bli veterinär. Men så gick det bara att jag efter praktiktiden märkte att det här är ju en trevlig bransch och på den vägen blev jag. Jag hade nog alltid varit hård på att läsa så ett jobb bland böcker intresserade, berättar Leena om hur hennes karriär började.
Leena utbildade sig och blev vid sidan av sitt arbete behörig genom en bibliotekskurs som skolstyrelsen anordnade i enlighet med de krav Tammerfors universitet ställde, som enligt övergångsbestämmelserna är en högre högskoleexamen. Hon utexaminerades som bibliotekarie 1998.
- Först jobbade jag som biblioteksfunktionär, sedan som biblioteksbilsskötare. Under min yrkeskarriär var jag till exempel avdelningschef, biträdande chef för biblioteket och tf. direktör för biblioteksväsendet åren 1997 - 2002. Till sist återgick jag till uppgifterna som bibliotekarie, i slutet ansvarade jag för faktalitteratur och evenemang, säger Leena.
Allt som allt var Leena 49 år i olika uppgifter vid biblioteken i Kemi stad. Hon gick i ålderspension som 68-åring i början av maj 2020.
En kvinna som biblioteksbilsskötare väckte förundran
Biblioteksbilarna blev länge en del av hennes yrkeskarriär.
- Jag skaffade två biblioteksbilar till Kemi i början av 70-talet. Efter det skötte jag bilbiblioteket och körde biblioteksbilen fram till 1997. Det var naturligt för mig för jag hade tidigare via min familj erfarenhet av att jobba med stora bilar. Jag klarade också av att göra små reparationer på bilarna och jag tyckte att bilteknik var intressant. En gång hörde jag en liten pojke förundra sig för sin mor över att bibliotekstanten också kan reparera bilen, skrattar Leena.
En kvinna som körde bil väckte också förvåning.
- När den första bilen kom till Kemi och jag for till servicestationen för att tanka den hörde jag en man säga att allt ska man då sätta pengar på i Kemi och till på köpet sätta en kärring och köra!
- I regel fick jag ändå positiv respons i mitt arbete, kunderna känner igen mig också som pensionerad och kommer och pratar med mig om bibliotekssaker. I biblioteksbilen var man i närkontakt med människorna. Många känner igen mig i Kemi från de tiderna allt fortfarande.
Biblioteksarbetet gav ett viktigt innehåll i livet även om förändringarnas tid var tung
Biblioteket gav Leena ett viktigt innehåll i livet.
Ibland frågade mina barn mig varför jag inte stannade hemma för att sköta dem när de var sjuka som små. För mig var det ändå viktigt att komma till jobbet och inte kunde jag lämna biblioteksbilens turer okörda. Detta gav dock inte upphov till några trauman för mina barn, min dotter är nu i samma bransch, hon har varit biblioteksbilschaufför också, skrattar Leena.
Under årens lopp var Leena med om många flytt och nedläggningar av närbibliotek. Numera finns det bara ett bibliotek i Kemi, och inga biblioteksbilar finns kvar mera. Med hjälp av hemtjänsten och stadens varutransporter transporteras material direkt till kunderna samt till skolorna och daghemmen, så servicen är tillgänglig för de flesta.
Det kom ilsken respons över nedläggningarna, också personligen till Leena.
- År 1997 blev jag vald till tf. direktör för biblioteksväsendet och innehade den uppgiften i 4,5 år. Speciellt under den tiden skedde nedläggningarna av närbiblioteken och patientbiblioteken vilket gjordes av ekonomiska orsaker.
Utöver förändringarna i lokaliteterna har datatekniken förändrat biblioteksbranschen i hög grad.
- I början fanns det till exempel lånekort i böckerna, sedan kom kamerautlåningen och nu är allting på dator, säger Leena.
Ryggont tvingade på delinvalidpension
En besvärligare tid under yrkeskarriären började 2012 då Leena började besväras av svåra ryggsmärtor. Samtidigt uppstod det också mentalt svåra tider inom arbetsgemenskapen.
- Det tog på det där med att bli sjuk, inte vill ju någon vara sjuk. Min ryggsjukdom förvärrades och till slut måste jag söka någon lösning på saken. Jag gick tillsammans med pensionsrådgivaren på stadens personalavdelning igenom min ork. Jag fick ett läkarutlåtande B för min rygg. Från företagshälsovårdens, stadens och Kevas sida gick allting smidigt och med den första ansökan fick jag ett beslut om delinvalidpension. Bara en gång ringde jag till Keva när jag tyckte att beslutet dröjde, när man är sjuk orkar man inte riktigt vänta länge på ett beslut, säger Leena.
Arbetsarrangemangen gick smidigt på arbetsplatsen. Som delinvalidpensionerad arbetade jag med en arbetstid på 55 %. Jag gjorde skiftesarbete på tisdagar, onsdagar och torsdagar. Läkaren hade rekommenderat dessa dagar för mig i sitt utlåtande så att jag skulle orka. Ryggsmärtorna blev sedan lindrigare i och med delinvalidpensionen.
I ålderspension som 68-åring
Till sist jobbade Leena tills hon fyllde 68 år.
- Jag kunde bara inte gå i pension tidigare för biblioteksarbetet var så givande. Jag fick under de sista åren inverka på olika evenemang i mitt arbete, till exempel på författarbesök och det var så inspirerande att jag ville fortsätta att vara delaktig i bibliotekets utveckling, berättar Leena.
- Jag räknade med Kevas pensionskalkylatorer också ut om det lönar sig för mig att gå i pension tidigare. Visst var pengarna en del av motivationen. Inte steg pensionen väldigt mycket genom att fortsätta arbeta men ändå med några hundra, vilket ändå känns när pensionen är liten.
När Leena gick i ålderspension ringde hon ett par gånger till Keva när ålderspensionen inte kom på hennes konto genast när hon hade fyllt 68 år, även om hon hade ansökt om den. Det kom fram att Keva måste invänta de sista löneuppgifterna från inkomstregistret ännu efter uppnådd 68 års ålder och ålderspension kan börja betalas ut först i början av följande månad. Ålderspensionen för den första månaden fick Leena sedan retroaktivt på kontot.
Som pensionerad finns tid för djur och hobbyer
- Det var lyckosamt att gå i pension när sommaren skulle börja. Jag fick gå i pension i gott skick och är tillfreds med det. Nu vill jag dra andan och nollställa mig och göra någonting annat än jobba, säger Leena.
- Djur har alltid legat mig varmt om hjärtat. Vi skaffade en hundvalp som fyller 1 år i augusti. Jag har alltid varit en hästmänniska till kropp och själ, från och med 1975 har jag alltid haft en häst. Också nu har jag en ridhäst i Tavastehus som min dotter tävlar med, berättar Leena om sina hobbyer.
Uteliv, cykling och gymbesök är viktiga för Leena för att hon ska hållas frisk. Därtill läser hon fortfarande varje dag, speciellt biografier, reseskildringar, konstböcker.
Jag drömmer om att snart kunna gå på konserter och utställningar. Under tiden i arbetslivet kom jag inte alltid åt att gå på konserter när jag många gånger skiftesarbetade till klockan 19.
När man frågar Leena om tips för dem som ska gå i pension uppmuntrar hon att fortsätta i arbetslivet så länge det är möjligt, fast på deltid, om man bara är frisk och tycker om sitt arbete.
- Sedan när man ska gå i pension lönar det sig att på förhand fundera på vad man tänker göra. Det är bra om man har några förhandplaner så att man inte bara bli hemma och sitta. Det lönar sig att åstadkomma någonting att göra som är uppfriskande och utvecklande för en själv så att hjärnan får impulser och för att glädje och hälsa ska förslå för en längre tid, sporrar Leena.
- Och till sist rekommenderar jag ännu att vi tecknar ner vad vårt arbete bestod av när vi går i pension. Minnena kvarstår för kommande generationer och samtidigt får vi skriva av oss vårt arbete och gå över till följande skede i livet - pension och fritid.