Personalen inom småbarnspedagogiken har en ökad risk för arbetsoförmåga

Personalen inom småbarnspedagogiken är kompetent och upplever sitt arbete som meningsfullt, men enligt Kevas statistik och forskningsdata har personalen en ökad risk för arbetsoförmåga jämfört med kommunsektorn i övrigt. Risken återspeglas i såväl sjukfrånvaro som långvarig arbetsoförmåga.

Jämfört med kommunsektorn i övrigt och välfärdsområdena har personalen inom småbarnspedagogiken relativt mycket sjukfrånvaro. Korta och medellånga sjukfrånvaroperioder är vanliga och ökar risken för att arbetstagarna går i invalidpension något mer än i andra sektorer.

Barnskötare har större risk för arbetsoförmåga än genomsnittet

De faktorer som påverkar risken för invalidpension är relaterade till personalens ålders- och yrkesstruktur och sjukfrånvaro. Inom sektorn varierar risken för arbetsoförmåga enligt yrke. Inom småbarnspedagogiken betonas risken för arbetsoförmåga hos barnskötare och äldre arbetstagare.

Risken för att barnskötare inom tre år ska gå i invalidpension är något högre än genomsnittet i kommunsektorn och välfärdsområdena (2,0 %). Bland barnskötare betyder det årligen cirka 130 personer fler än i andra sektorer i genomsnitt. Det innebär att upp till cirka 660 barnskötare under de närmaste åren kommer att gå i invalidpension.

Risken för lärare inom småbarnspedagogik är något lägre än genomsnittet (1,4 %), cirka 300 personer under de kommande tre åren.

Den vanligaste orsaken till att barnskötare går i invalidpension är muskuloskeletala sjukdomar, och hos lärare inom småbarnspedagogik psykiska störningar.

Risken för arbetsoförmåga ökar särskilt efter fyllda 50 år och är störst bland arbetstagare över 55 år. I åldersgruppen över 55 år är risken för barnskötare 5,6 procent och för lärare inom småbarnspedagogik 4 procent.

Uppgifterna framgår av Kevas senaste sektoröversikt över småbarnspedagogiken som sammanställer forsknings- och statistikdata. För den har man också intervjuat aktörer inom småbarnspedagogiken om situationen för arbetsförmågan hos proffsen inom sektorn och de faktorer som påverkar den. I översikten föreslås också olika sätt att stödja arbetsförmågan.

– Arbete inom småbarnspedagogiken upplevs som viktigt, men det innebär också en ännu större belastning för personalen. Upplevelsen om arbetsförmågan har försämrats år efter år och nu upplever redan en av fem personer att deras mentala eller fysiska arbetsförmåga är svag. Samtidigt har arbetsbelastningen ökat och möjligheterna att påverka arbetet minskat. Trots detta tar aktörerna inom småbarnspedagogiken också upp många resursfaktorer. Arbetet anses vara viktigt och socialt betydelsefullt. Personalens kompetens är stark och arbetsgemenskaperna är också en uppenbar resurs för personalen, säger forskningsdirektör Laura Pekkarinen.

Ökad sjukfrånvaro inom småbarnspedagogiken

Frånvaro på grund av sjukdom har ökat inom småbarnspedagogiken under de senaste åren. Ökningen var särskilt stor år 2022. Personalen inom småbarnspedagogiken hade mer frånvaro än i andra kommunala yrken, i genomsnitt 21,1 dagar 2022 och 18,6 dagar 2021. Under båda åren hade de i genomsnitt fem sjukdagar fler än kommunalt anställda i genomsnitt.

Antalet korta (1–5 dagar) och medellånga (6–30 dagar) frånvaroperioder var högre för alla yrkesgrupper inom småbarnspedagogiken än i kommunsektorn och välfärdsområdena i genomsnitt.

Sjukfrånvaron har ökat i alla åldersgrupper och i synnerhet bland personer under 30 år.

– Den sämre arbetshälsan och sjukfrånvaron bland unga är oroande. Statistiken pekar på att längre frånvaro bland unga vuxna i allmänhet beror på psykiska störningar och särskilt ångest. Också inom småbarnspedagogiken har upplevelsen om den psykiska arbetsförmågan försämrats hos arbetstagare under 30 år. Nu måste man satsa på att introducera, leda och stödja ungdomarna, betonar Pekkarinen.

Minskad sjukfrånvaro minskar risken för arbetsoförmåga

Kort och medellång sjukfrånvaro bland barnskötare och lärare inom småbarnspedagogik har en något starkare koppling till invalidpensionsrisken än i andra yrkesområden i kommunsektorn, och minskad frånvaro minskar risken för dem mer än genomsnittet.
Inom småbarnspedagogiken kan en minskning av sjukfrånvaro med 10 procent innebära att upp till 40 personer per år fortsätter i arbetslivet i stället för att gå i invalidpension. Under de senaste åren har cirka 500 försäkrade inom småbarnspedagogiken varje år gått i invalidpension.

- När man identifierar de faktorer som hänför sig till risken för arbetsoförmåga är det viktigt att använda kända medel för att minska risken. Arbetsförmågan måste ledas systematiskt, proaktivt och kunskapsbaserat i alla skeden av karriären, och olika livssituationer ska beaktas. Också den högsta ledningen ska vara engagerad i arbetsmiljöledningen. Tack vare information om arbetstagarnas upplevelse kan ledningen av arbetshälsan och därtill relaterade fenomen numera följas upp i realtid i stället för på årsnivå. Det ökar möjligheterna till proaktiva åtgärder och ingripande i vardagen, säger Pekkarinen.

Keva uppskattar att de direkta kostnaderna för arbetsoförmåga i hela den offentliga sektorn var cirka 1,7 miljarder euro 2022. Arbetsoförmåga och arbetskraftens åldrande ökar också bristen på arbetskraft.

Sektoröversikt över småbarnspedagogiken (pdf, på finska, sammandrag på svenska)

Ytterligare information:

Laura Pekkarinen, forskningsdirektör, tfn 040 574 1803

Med hjälp av Kevas prognosmodell kan arbetsgivarna i den offentliga sektorn granska risken för invalidpension i olika grupper av arbetstagare samt jämföra grupperna enligt de faktorer som påverkar risken:
Exaktare prognoser på arbetsoförmåga i den offentliga sektorn

Kevas projekt Hållbart arbetsliv utvecklar digitala verktyg för att förutse risken för arbetsoförmåga och identifiera risken så tidigt som möjligt:
Digitala verktyg för förebyggande av risk för arbetsoförmåga