Snabb återgång till arbetet från invalidpension för viss tid

Enligt Kevas statistikutredning återvände cirka 15 procent av dem som fått invalidpension för viss tid permanent till arbetet. Merparten av dem återvände till arbetet efter ett års oavbruten period med rehabiliteringsstöd.

I den färska statistikutredningen över den offentliga sektorn kartläggs återgång till arbetet och övergång till bestående invalidpension hos personer som avslutat en ny period med rehabiliteringsstöd, dvs. med invalidpension för viss tid.

Utredningen pekar på att principen i den nuvarande anvisningen är rätt: efter två år kan pensionen endast fortsättas av grundad anledning. Men med tanke på återgången till arbetet är redan tiden före detta viktig.

År 2019 var över hälften av de ansökningar om invalidpension som behandlades i Keva ansökningar om rehabiliteringsstöd. Två tredjedelar av ansökningarna om rehabiliteringsstöd var ansökningar om förlängning av rehabiliteringsstöd. Rehabiliteringsstödets andel av beviljade och löpande pensioner är av samma storleksklass i den privata sektorn.

Stora skillnader mellan olika grupper i återgången till arbetet

I statistikutredningen följdes personer som avslutat en ny period med rehabiliteringsstöd och deras steg vidare under åren efter rehabiliteringsperioden: vem kan återgå till arbetet, och på vilka villkor? Vilka är det som får bestående invalidpension? Vad är den yrkesinriktade rehabiliteringens roll i processen?

Arbete och permanent återgång till arbetet definierades med avsikt med strikta kriterier i utredningen, eftersom målet var att få fram det som gör att återgången till arbetet verkligen lyckas. Kriterierna för permanent återgång till arbetet var bland annat en årsinkomst på 12 000 euro samt att personen i fråga inte hade någon beviljad löpande pension. Enligt denna definition återgick cirka 15 procent av knappt 10 000 personer till arbetet efter en period med rehabiliteringsstöd, medan cirka 48 procent övergick till bestående full invalidpension.

‒ Personer som får rehabiliteringsstöd på grund av sjukdomar i rörelseapparaten återgår till arbetet dubbelt så ofta som dem som får rehabiliteringsstöd på grund av psykisk störning, säger Petra Sohlman, statistikanalytiker på Keva.

I fråga om återgång till arbetet framkom det skillnader mellan olika diagnoser, åldersgrupper och yrkesgrupper. Bland dem som återgick till arbetet permanent var yrken inom vården relativt sett betydligt mer representerade, medan yrken inom byggnad, transport och produktion samt städ- och köksarbete förekom i mindre mån. Bland åldersgrupperna var de som återgick till arbetet flest bland 35–49-åringarna. I fråga om bestående invalidpension var det däremot ingen nämnvärd skillnad mellan de största diagnosgrupperna.

Med hjälp av yrkesinriktad rehabilitering tillbaka till arbetet

Utifrån en granskning av statistiken verkar återgången till arbetet ske snabbt: två år efter att den nya perioden med rehabiliteringsstöd har upphört hade de rehabiliterade personernas situation i stor grad stabiliserat sig. Om en person som fick rehabiliteringsstöd hade vetskap om en arbetsplats att återgå till, ökade det sannolikheten att återgå till arbetet betydligt i alla ålders- och diagnosgrupper och jämnade ut skillnaden mellan diagnosgrupperna betydligt i den yngsta åldersgruppen.

Av dem som återgick till arbetet gjorde 75 procent det efter högst två perioder med förlängning av rehabiliteringsstödet och totalt ett år med rehabiliteringsstöd. I fråga om psykiska störningar tog återgången till arbetet i snitt något längre tid än i fråga om sjukdomar i rörelseapparaten.

Enligt Sohlman hade den yrkesinriktade rehabiliteringen utifrån utredningen stor betydelse för återgång till arbetet efter en period med rehabiliteringsstöd.

‒ Av alla dem som var i arbete före perioden med rehabiliteringsstöd och som genomgick en period med yrkesinriktad rehabilitering återgick 35 procent permanent till arbetet, av de övriga endast 17 procent, säger hon.

Merja Paananen, pensionsdirektör med ansvar för beslutsprocesser för invalidpensioner på Keva, påpekar att en aktiv uppföljning av personer som får rehabiliteringsstöd och planering av återgången till arbetet är en väsentlig del av arbetsgivarens strategiska ledning av arbetsförmågan.

‒ Redan i början av perioden med rehabiliteringsstöd bör det finnas en plan på vad som kommer att ske under perioden och hur återgången till arbetet kan stödas. Den rehabiliterade får inte glömmas bort, utan för planeringen av återgång till arbetet krävs samarbete mellan arbetstagaren, arbetsgivaren och företagshälsovården, betonar Paananen.

‒ Att pension beviljas i form av rehabiliteringsstöd för viss tid är i sig ett positivt fenomen. Utmaningen i detta är de utdragna perioderna med rehabiliteringsstöd, som till slut leder till bestående pension, framhåller Merja Paananen.

Kuntoutustuen käyttö julkisella alalla.pdf (2230 kb)

Ytterligare information:
Petra Sohlman, statistikanalytiker, tfn 0 20 614 2851
Merja Paananen, pensionsdirektör, tfn 020 614 2759