Enligt Kevas senaste prognos för risk för arbetsoförmåga finns det tydliga regionala skillnader i risken för arbetsoförmåga hos personalen i kommunsektorn och välfärdsområdena. I hela landet löper nästan 15 000 personer risk för invalidpensionering under de följande tre åren.
Enligt prognosen kommer personalens risk för arbetsoförmåga under de närmaste åren att vara störst i Kymmenedalen (3,5 %) samt i Lappland och Satakunta (3,2 % i båda). Risken är minst i Nyland (2,5 %) samt i Birkaland och Norra Karelen (2,7 %).
I hela landet löper i genomsnitt 2,8 procent av personalen i kommunsektorn och välfärdsområdena risk för invalidpension under de följande tre åren. Detta innebär att invalidpension – full invalidpension eller delinvalidpension, för viss tid eller tills vidare – börjar löpa i uppskattningsvis nästan 15 000 fall under de kommande åren. Antalet anställda i kommunsektorn och välfärdsområdena är totalt cirka 527 000.
Risken för arbetsoförmåga påverkas av ålder, sjukfrånvaro och skillnader mellan yrken
Skillnaderna mellan landskapen återspeglar bland annat regionernas ålders-, sjukfrånvaro- och yrkesstruktur.
– I landskap med högre risk är personalens medelålder högre än genomsnittet i hela landet, antalet sjukdagar är större än genomsnittet och en större andel av personalen har långa frånvaroperioder på över 30 dagar. Även den stora andelen belastande yrken ökar risken för arbetsoförmåga, förklarar statistikanalytiker Petra Sohlman.
År 2025 var det totala antalet sjukdagar per arbetstagare i kommunsektorn och välfärdsområdena störst i Kymmenedalen och Mellersta Österbotten, minst i Södra Savolax och Norra Karelen.
Antalet långa sjukfrånvaroperioder, som har en starkare koppling till risken för arbetsoförmåga, var per arbetstagare störst i Kymmenedalen och Lappland, och minst i Nyland och Södra Savolax.
– Den uppdaterade prognosen visar att en något större andel av arbetstagarna än enligt den tidigare bedömningen löper stor risk att lämna arbetslivet i förtid, säger Sohlman. I den föregående prognosen för 2025 berörde risken i genomsnitt 2,6 procent av personalen i kommunerna och välfärdsområdena.
Ökningen av risken förklaras av att långa sjukfrånvaroperioder har ökat särskilt bland de äldre åldersgrupperna jämfört med föregående år och av att personalen blir äldre i takt med att den nedre åldersgränsen för ålderspension höjs.
Risken för arbetsoförmåga varierar kraftigt mellan olika yrkes- och åldersgrupper
Risken för arbetsoförmåga varierar kraftigt mellan de största yrkesgrupperna och skillnaderna kan bli till och med fyrdubbla.
Läkare (1,2 %) och klasslärare (1,4 %) är de yrkesgrupper där risken är minst, medan risken är störst bland sjukhus- och anstaltsbiträden (5,3 %) och städ- och köksarbetare (4,5 %).
Risken för arbetsoförmåga ökar också kraftigt med åldern. Risken för tre år för personer under 35 år är i genomsnitt 0,4 procent och för personer i åldern 35–49 år 1,2 procent. För 50–54-åringar stiger risken till 3,3 procent, och för äldre personer är den redan cirka 7,2 procent.
Till exempel är redan ungefär var tionde tandskötare, närvårdare och sjukhus- och anstaltsbiträde över 55 år direkt i riskzonen för invalidpension.
Prognosen hjälper till att rikta förebyggande åtgärder
Prognosen för risk för arbetsoförmåga hjälper till att identifiera de personalgrupper som löper störst risk att drabbas av arbetsoförmåga, rikta förebyggande åtgärder för att minska risken och bedöma kostnadsfördelar.
Prognosen grundar sig på flera faktorer som hänför sig till personalen och organisationen, såsom arbetstagarens ålder, kön och typ av yrke, men också till exempel tidigare invalidpension, närhet till ålder för ålderspension och sjukfrånvarons antal och typ.
– Prognosen ger organisationerna värdefull information om i vilka personalgrupper risken för arbetsoförmåga har ökat. Således kan man reagera på situationen redan i ett tidigare skede och vidta åtgärder för att förebygga arbetsoförmåga, betonar Sohlman.
Förebyggande av sjukfrånvaro kan ge betydande kostnadsbesparingar
Enligt Kevas uppskattning ledde arbetsoförmåga till direkta kostnader på cirka 700 miljoner euro i kommunsektorn och cirka 600 miljoner euro i välfärdsområdena 2025. Sjukfrånvarons andel av dessa kostnader uppgick sammanlagt till över 900 miljoner euro.
Hälften av de direkta kostnaderna för sjukfrånvaro berodde på frånvaro på över 30 dagar, trots att endast cirka sju procent av personalen hade sådan frånvaro. Det är med andra ord viktigt att förebygga långvarig sjukfrånvaro såväl med tanke på yrkeskarriärerna som på kostnaderna.
Arbetsgivarnas direkta kostnader för en kort frånvaroperiod (1–5 dagar) var i genomsnitt 400 euro, för en medellång period (6–30 dagar) cirka 1 900 euro och för en lång period cirka 6 000 euro. År 2025 uppgick effekten av en full invalidpension på arbetsgivarens pensionsavgift i genomsnitt till 185 000 euro per arbetstagare som gått i invalidpension.
Kevas arbetsgivarkunder kan begära sin organisations prognos av sin kundchef.
Ytterligare information
Petra Sohlman, statistikanalytiker, tfn 041 547 1745, petra.sohlman(snabel-a)keva.fi
Besparingar och ökad produktivitet genom minskad sjukfrånvaro och färre invalidpensioner
Keva har sammanställt exempel på bästa praxis för arbetsmiljöledning som har hjälpt kommuner och välfärdsområden att minska sjukfrånvaron och antalet invalidpensioner. Samtidigt har man uppnått kostnadsbesparingar och förbättrat produktiviteten.
