Pensionsreformen träder i kraft vid årsskiftet och har gett upphov till livlig diskussion om pensionerna. Pensionsfrågorna är nödvändigtvis inte så bekanta eftersom de flesta ännu har långt till pensionsåldern. Vi har samlat här de vanligaste missförstånden i anslutning till pensionerna och ger de rätta svaren.
Missförstånd: I stället för att höja pensionsåldern borde den sänkas för att arbetslösa och ungdomar ska få jobb.
Sanningen: På individnivå och i enskilda fall kan man kanske tänka att en enskild arbetstagare hindrar arbetslösa eller ungdomar från att få arbete. Med tanke på den ekonomiska grunden för det finländska välfärdssamhället och pensionssystemet är det viktigt att höja sysselsättningsgraden från och med ungdomarna. Detta kräver helt nya arbetsplatser och det hjälper inte med att ”sjasa bort” de äldre arbetstagarna från yrkeslivet.
Finländarna är allt friskare och lever allt längre. Vi får också pension mycket längre. Syftet med den höjda pensionsåldern är att relationen mellan tiden i arbete och tiden på pension ska vara hållbar, för att till exempel arbetstagarnas pensionsavgifter inte ska bli orimligt höga. Långa yrkeskarriärer säkerställer också att arbetstagaren klarar sig med den intjänade pensionen efter att ha lämnat yrkeslivet.
Ledande expert Markku Salomaa
Missförstånd: Pensionen är arbetstagarens egna pengar som man själv har betalat och man borde få tillgång till dem när man själv vill.
Sanningen: Arbetspensionsavgifterna är inte arbetstagarens egna pengar, utan de tas ut för att de finländska arbetspensionerna ska kunna betalas ut. För utbetalningen av pensionerna tas behövliga avgifter ut av arbetsgivarna och arbetstagarna. Merparten av de pensionsavgifter som tas ut används för att betala ut de löpande pensionerna medan en mindre del fonderas. I det finländska arbetspensionssystemet betalas pensionerna ut till det belopp och i den pensionsålder som bestäms i lagen.
Det fina med det finländska arbetspensionssystemet är att de som nu arbetar kan lita på att de i sinom tid får den lagstadgade pensionen.
Direktör för juridiska ärenden Karoliina Kiuru
Missförstånd: Yngre personer vars pensionsålder ännu inte fastställs i samband med pensionsreformen, kommer aldrig att få gå i pension.
Sanningen: Finländarna är allt friskare och lever allt längre och därför stiger pensionsåldern i pensionsreformen 2017. Pensionsåldern höjs från och med dem som är födda 1955 med tre månader per år från 63 års ålder tills den nedre åldersgränsen är 65 år.
Efter 2025 är målet att relationen mellan tiden i arbete och tiden på pension ska vara på samma nivå. Om livslängderna fortsätter att öka är det möjligt att den lägsta pensionsåldern stiger ytterligare. Eventuella ändringar görs för första gången 2030 och höjningen kan vara högst två månader per år.
Pensionsåldern kommer med andra ord att stiga i framtiden men det finns ett tak för åldern. Också ungdomar kommer alltså i sinom tid att få gå i pension. Om den genomsnittliga livslängden ökar kan också den nedre åldern för ålderspension stiga ytterligare. Men om utvecklingen blir den motsatta är det i princip också möjligt att den nedre åldersgränsen sjunker någon gång i framtiden.
Ledande expert Markku Salomaa
Missförstånd: En hemmamamma eller hemmafru som länge har varit hemma får alltför liten arbetspension.
Sanningen: Arbetspension tjänas in av arbetsinkomster, vilket betyder att om man inte arbetar tjänar man inte heller in arbetspension.
Sedan 2005 har arbetspension också tillvuxit av moderskaps- och föräldraledighet och under vård av barn under 3 år om arbetsinkomsterna innan pensionen ska börja uppgår till 17 254,08 € (nivån 2016). För de flesta motsvarar denna summa inte lönen vilket betyder att också pensionsintjäningen blir mindre än vad den är om man arbetar.
Om arbetspensionen är låg kan man också söka folkpension. Ytterligare information om inkomstgränserna i fråga om folkpension i olika livssituationer finns på FPA:s webbplats http://www.kela.fi/web/sv/belopp_pensionsinkomst-och-skattetabell.
Pensionsdirektör Eija Korhonen
Missförstånd: Pensionerna borde höjas eftersom pensionsbolagen har placeringar. Man snålar med pengarna helt i onödan.
Sanningen: Pensionsbolagens placeringar har två syften. Å ena sidan används de för att jämna ut pensionsutgiften för de stora årskullarna, som utan fonder helt och hållet skulle behöva finansieras av den generation som arbetar. Å andra sidan genererar fonderna hela tiden avkastning, och tack vare placeringsintäkterna hålls pensionsavgifterna på en rimlig nivå. Utan placeringsintäkter borde både arbetstagarna och arbetsgivarna framöver betala mycket högre pensionsavgifter än idag.
Vid utgången av 2015 uppgick antalet arbetspensionstagare till ca 1,4 miljoner i Finland. Om allas pension till exempel hade höjts med hundra euro, skulle det ha lett till en extra utgift på omkring 1,7 miljarder euro redan det första året. Då lönesumman i hela det finländska arbetspensionssystemet uppgår till cirka 78 miljarder euro innebär finansieringen av pensionsutgiften utgående från den arbetande generationens inkomster att arbetspensionsavgiften måste höjas med ca 2,2 procentenheter.
Att arbetspensionsavgiftens nivå är stabil bidrar för sin del till att arbetspensionssystemet är hållbart i flera generationer.
Aktuariechef Roman Goebel
Missförstånd: Pensionärerna är giriga om de vill fortsätta att arbeta på pension och tar jobben av ungdomarna.
Sanningen: Det har blivit något vanligare i det finländska yrkeslivet att pensionärer har återgått till arbete. Oftast är det fråga om deltidsarbete, kortjobb eller tidsbundet arbete. Ibland kan återgången till arbete också bero på att den intjänade pensionen är så liten att pensionären måste arbeta för att få ytterligare inkomster.
I detta nu är antalet pensionärer i yrkeslivet så pass lågt att man inte kan anse att de tar jobben av personer i arbetsför ålder. Med tanke på det finländska samhället är det av största vikt att höja sysselsättningsgraden. Då kan så många som möjligt arbeta länge och således tjäna in en bra arbetspension.
Ledande expert Markku Salomaa
Missförstånd: Arbetspensionsanstalterna ändrar på reglerna och handlar i eget intresse för att de ska ha pengar för att betala ut löner och andra förmåner till direktörerna.
Sanningen: Arbetspensionsanstalterna ändrar inga lagar själva utan beslut om ändringar fattas av riksdagen utgående från regeringens propositioner. Under de senaste åren har bland annat bestämmelserna om förebyggande av intressekonflikter, insiderärenden och belöningssystemen i pensionsbranschen preciserats ytterligare. Pensionsbolagens styrelser styr bolagens praktiska verksamhet. Finansinspektionen övervakar att pensionsbolagen agerar enligt lag och därtill utövar finansministeriet tillsyn över Kevas verksamhet.
Det finländska arbetspensionssystemet är bra och omfattande. Det sköts ansvarsfullt och det klarar sig också i internationell jämförelse. Enligt den nyligen utförda internationella jämförelsen Mercer Global Pension Index har Finland världens mest tillförlitliga och transparenta pensionssystem.
Direktör för juridiska ärenden Karoliina Kiuru
Missförstånd: Arbetspensionen utgör alltid 60 procent av lönen.
Sanningen: Arbetspensionen beräknas inte som en viss procentuell andel av lönen. Missförståndet kan bero på att arbetspensionerna före 2005 hade en övre gräns som oftast var 60 procent av den största pensionsgrundande inkomsten.
Arbetspension tjänas numera in av arbetsinkomsterna under hela yrkeskarriären. Om det förekommer långa avbrott i personens yrkeskarriär finns det risk för att arbetspensionen blir låg. Å andra sidan finns det inte något tak för pensionsbeloppet.
De aktuella löpande arbetspensionerna är i snitt lägre än de nya pensioner som börjar. Detta beror bland annat på att de pensioner som justerats med arbetspensionsindex släpar efter utvecklingen av den genomsnittliga lönenivån samt på att de yngre åldersklasserna i snitt har högre pensionsgrundande löner.
Till exempel vid utgången av 2015 var den genomsnittliga ålderspensionen för en pensionstagare bosatt i Finland 1 486 euro i månaden, medan den genomsnittliga ålderspensionen för en ny pensionär 2015 var 1 797 euro. Ålderspensionerna är självfallet i snitt högre än invalidpensionerna.
Enligt Pensionsskyddscentralens statistik uppgick ålderspensionärens totala pension 2015 till 54 procent i genomsnitt, medan invalidpensionen utgjorde 35 procent av de genomsnittliga inkomsterna för året i fråga.
Statistikchef Katinka Lybäck
För ytterligare information:
Ledande expert Markku Salomaa, tfn 040 752 4455, markku.salomaa(at)keva.fi
Direktör för juridiska ärenden Karoliina Kiuru, tfn 040 823 2219, karoliina.kiuru(at)keva.fi