Pirjo Riikonen har hunnit jobba med ett och annat under ålderspensionen. Hon har varit högstadielärare, timlärare i närvårdarutbildning samt vårdarbetare och fysioterapeut på ett servicecenter för äldre. Dessutom har hon energi kvar för förtroendeuppdrag, hobbyer, stugliv och umgänge med barnbarn. Under sina aktiva år i arbete hade Pirjo mångsidiga uppgifter i utbildning och som direktör.
Pirjo bor i Heinola men då hon intervjuas är hon på stugan i Anttola. Där trivs hon med promenader i skogen med sina taxar, hon plockar svamp och bär. Pirjo gick i ålderspension när hon var 66 år. Nu är hon 71 och lever fortfarande ett aktivt liv och växlar mellan jobb och pensionärstillvaro.
- Jag har haft turen att kunna kombinera min kompetens med pensionen. Att arbeta vid sidan av pensionen är ändå alltid ens eget val. Det är också värdefullt att kunna låta bli att arbeta.
Pirjo utexaminerades till sitt första yrke som fysioterapeut år 1975. Hon började jobba på Päijänne-Tavastlands centralsjukhus.
- Redan då drömde jag om att en dag vara lärare.
Pirjo studerade vid sidan av arbetet till pedagogie licentiat. Däremellan utbildade hon sig till specialfysioterapeut och lärare i sjukvård och tog pedagogie magisterexamen. Efter licentiatexamen utexaminerades hon ännu som magister i hälsovetenskaper och avlade specialyrkesexamen i ledarskap samt social- och hälsovårdsbranschens SoTeMBA-examen.
Också Pirjos yrkeskarriär var mångsidig. Efter att ha arbetat som fysioterapeut startade hon fysioterapiutbildning på Lahden terveydenhuolto-oppilaitos. Hon arbetade också som planerare, sakkunnig och direktör samt biträdande rektor och stf. rektor för social- och hälsovårdsutbildningen på yrkeshögskolan i Lahtis. Hon arbetade också på Päijänne-Tavastlands utbildningskoncern som chef för utvecklingen av undervisningen, som sakkunnig i Utbildningsstyrelsen samt som direktör för Invalidförbundets rehabiliteringscenter i Lahtis. Efter det arbetade hon med ansvarsfulla uppgifter i Savonlinnan ammatti- ja aikuisopisto och Birkalands sjukvårdsdistrikt. Som 59-åring flyttade hon ännu till samkommunen Eteva där hon jobbade som resultatområdesdirektör.
- Jag har aldrig känt att arbetet skulle vara obehagligt. Arbetet har gett mitt liv innehåll, säger Pirjo om sin imponerande karriär.
Utöver allt arbete och alla studier var Pirjo dessutom ensamstående mamma till sina två barn.
- Barnen var små när jag blev ensamstående och jag var tvungen att arbeta för utkomsten. Jag kommer från en ganska fattig familj och hemma lärde jag mig värdet i att arbeta. Jag är tacksam gentemot vårt välfärdssamhälle för möjligheten att studera.
Pirjo inledde nytt arbete redan ett par månader efter pensioneringen
Pirjo gick i ålderspension från Eteva som 66-åring 2019.
- 64 år och 8 månader var min egen lägsta pensionsålder. När jag var 63 år började jag ta reda på när jag kan gå i pension. I Kevas nättjänst Min pension såg jag överskådligt hur pensionen växer. Det var också mycket lätt att söka pension i tjänsten, jag behövde inga särskilda råd för pensioneringen.
- Jag var två månader på pension men sedan kallades jag till Koulutuskeskus Salpaus för ett arbete som timlärare i bisyssla. Jag undervisade deltid i grundexamen för närvårdare. Jag höll på med det till år 2023 och jag kan vid behov fortfarande hoppa in. De unga fascinerades av min gedigna praktiska erfarenhet, berättar Pirjo.
I december 2021 fick Pirjo erbjudande om att göra vikariat på Anttola, ett servicecenter för äldre. Anttola är Södra Savolax välfärdsområde Eloisas enhet i S:t Michel.
- Vi är många pensionärer som ströjobbar där. Mitt arbete omfattar grundläggande vårdarbete och ibland uppgifter som fysioterapeut. Jag vill själv bestämma hur mycket jag jobbar och ströjobb passar mig därför bra. Om jag arbetar fem dagar i rad märker jag att jag inte är ung längre. Jag vet mina egna gränser och vad jag orkar med.
Utöver dessa arbeten har Pirjo också undervisat i idrott, hälsokunskap och samhälleliga ämnen på högstadiet hos Heinola stad 2022–2023.
- Där undrade eleverna lite hur gammal läraren egentligen var, säger Pirjo med ett skratt.
- Någon kan tycka att jag är lite underlig men för mig är arbete ett levnadssätt, det är så belönande. Jag upplever att min kompetens är stark och det är fint att kunna dela den.
Bristen på arbetstagare är en orsak till arbetet.
- Jag har inte behövt söka arbete som pensionär utan man har direkt ringt till mig. Det har självfallet hjälpt att jag har lämplig arbetshistoria, erfarenhet och nätverk. I det hänseendet har jag nog varit lyckligt lottad, konstaterar Pirjo.
Också hobbyer och förtroendeuppdrag får plats i kalendern
- Det är underbart att vara pensionär, säger Pirjo.
- Jag tycker om att sticka och jag lyssnar på ljudböcker och poddar. Jag sjunger i kören Virtapiiri i Heinola. På stugan tycker jag om att gå ute i skogen och sköta min lilla trädgård. Hundarna är en del av mitt liv.
Pirjos sportiga bakgrund ger energi i livet. Hon är lång och spelade basket som ung, hon är till och med dubbel finsk mästare. Därtill tränade hon B-juniorer i över 10 år.
- Vi har nog sporten i vårt DNA i släkten eftersom också mina barn och barnbarn idrottar.
Pirjos barn är redan över 40 år och hon har fyra barnbarn. Hon har också gift om sig.
- Jag vill inte lägga mig i barnens liv. De vet att om de behöver något så hjälper jag alltid.
Pirjo har redan länge deltagit i kommunalt beslutsfattande – sedan 1977 i Hollola och Heinola, och nu ännu i Päijänne-Tavastlands välfärdsområde. Därtill har hon varit aktiv inom fackföreningsverksamhet, och hon har bland annat varit FOSU:s huvudförtroendeman. Hon har också haft andra förtroendeuppdrag.
- Via mina förtroendeuppdrag har jag också fått perspektiv på hälsovårdssektorn. Jag har haft uppgifter i olika nämnder vilket passar mig eftersom jag kan utnyttja min kompetens i dem.
Pirjo har ännu inte beslutat när hon går definitivt i pension.
- Kanske har jag slutat jobba när jag är 80 år, säger Pirjo med ett skratt.
- Jag blev medveten om min ålder när jag fyllde 70. Jag börjar dra ner på takten och lyssnar på mig själv. Jag vill inte vara någon arbetshjälte, jag är ju också ganska självisk och vill göra sådant som känns bra. Men ännu har jag min livshunger kvar.
Vårdarbetet är viktigt
Pirjo har lång erfarenhet av vårdarbetet såväl via yrket som via förtroendeuppdragen. Hon konstaterar att den ändrade åldersstrukturen och personalbristen har varit kända redan i åratal men att man inte har tagit saken på allvar.
Pirjo vill betona vikten och betydelsen av vårdarbetet och hon vill att innehållet i vårdarbetet ska beaktas.
- Kostnaderna kan hanteras på många sätt, också genom att utveckla kvaliteten och innehållet. Kompetens är synnerligen viktig i vårdarbetet.
Enligt Pirjo behöver åldringar och sjuka personer god, mänsklig och värdefull vård varje timme under dagen.
- Kvaliteten i vården beror på hur jag gör min uppgift. Är jag yrkesmässigt stolt över mitt arbete och är jag en äkta människa? Värdesätter jag de personer som vårdas och deras egna val? Vilka är mina värderingar och hurdana val måste jag själv göra?
- Enligt en gyllene regel som ingår i många religioner ska vi behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Jag skulle kunna formulera om det så att jag ska behandla människor som de själva vill bli behandlade, funderar Pirjo.
Pensionärerna gör klokt i att jobba utifrån sina egna förutsättningar
Pirjo uppmuntrar att ta vara på arbetsmöjligheter under pensionen.
- Man får gärna tänka lite egoistiskt på vad man kan ge arbetsgemenskapen. Förstås har många pensionärer också stram ekonomi och arbete ger mer pengar i tillägg till pensionen. I synnerhet i social- och hälsovårdsbranschen är bristen på arbetskraft stor och det finns arbete.
- När man går i pension har man en ny möjlighet att leva ett sådant liv man vill. När man är pensionerad är valen inte bestående utan man kan alltid välja på nytt.
- Att arbeta vid sidan av pensionen har i mitt eget fall förbättrat livskvaliteten, sammanfattar Pirjo.